Arkivbildare: HUBBO KOMMUNARKIV

Grunduppgifter

HUBBO KOMMUNARKIV
274
1863 - 1951
Hubbo
  • 198000023 Hubbo kommun 1863-1951
H I S T O R I K Västerås stadsarkiv 274 HUBBO KOMMUNARKIV Hubbo kommuns historia är i hög grad centralortens, Tillberga järnvägsstations. en när kommunallagarna med år 1863 här började tillämpas, var orten ännu en utpräglad jordbrukssocken. Kommunalstämmans och kommunalnämndens förste ordförande blev ossessionaten H.L. Asperén på Näs som dock snart välvde över ansvaret på vice pastorn G. Romander. Rusthållaren C.E. ettersson i Hållsta följde med år 1865, nämndemannen och kyrkvärden Per Lindqvist i Skarpebro med år 1869. Man gjorde sin ommunala värnplikt men inte mer. Nytt fattigvårdsreglemente antogs 1868: kommunalnämnden skulle som oftast annorstädes fungera som fattigvårdsstyrelse, plats skulle beredas nio fattiga på fattiggård, om roteindelning var ej tal. När Curry Treffenberg den 10 augusti 1869 för stämman presenterade planerna på ett järnvägsföretag Köping-Västerås-Sevalla och begärde kommunal aktieteckning, möttes han med enhälligt bifall. Kommunen bestämde sig för 30 aktier för sammanlagt 3 000 Rdr Rmt.Förutsättningen var en i Sevalla tangerande statsjärnväg Stockholm-Bergslagen. Härav blev intet, och projektet förföll. I stället kunde Treffenberg på kommunalstämma den 31 mars 1871 framlägga en fullt färdig utredning syftande till ett gigantiskt enskilt järnvägsbyggnadsföretag Tureberg-Sevalla-Västerås-Köping och Sevalla-Engelsberg. Även nu var stämman villig, 50 aktier tecknades. Entusiasmen bör ej ha blivit mindre när SWB-intressenterna under trycket av ett riksdagsbeslut om Norra stambanans framförande över Sala senare på året tvangs förskjuta företagets grenpunkt söderut från Sevalla till Tillberga på Hubbogränsen. År 1875 tecknades ytterligare 3000 kronor, nu för färdigställande av banan. Ett nytt skede i ortens historia hade begynt, markerat i stämmoförhandlingarna än sedan 1872 av en ytterligt jämn strid för och emot öl- och vinserveringen vid den framväxande järnvägsknuten. Den som tog upp kampen mot rusdryckerna var greve Hamilton på Hedensberg. Den snabba växlingen i den kommunala ledningen fortsatte. Med år 1877 inträdde, mycket motvilligt, på de båda presidieposterna inspektoren J. Johansson i Tränhammar, med år 1881 hemmansägaren G. A. Lindström i Alfvesta, med år 1885 arrendatorn P. E. Pettersson i Jädra, med år 1888 organisten Olof Nilander och med år 1895 C. A. Lundevall i Skarpebo. Förhandlingarna i stämman hade i allmänhet nu som tidigare ett lugnt förlopp. Dock uppstod under senare 90-tal i vägbyggnadsfrågor en intressekonfliktmellan norra sockendelen, representerad främst av G. A:son Lundqvist på Näs samt A. Thunberg d.ä. på Mälby, och södra sockendelen, företrädd av J. Johansson på Tränhammar. Åtskilligt positivt uträttades eljes dessa år. Det kan berättas att en sjukstuga anlades, till en början med deltagande från Tillberga kommun, att medel började avsättas till fattighus och att hundskatten började disponeras för diverse kulturella ändamål, däribland alléträd vid vägarna, sockenbibliotek och apparatur för skolans räkning. Med år 1901 efterträddes Lundevall av godsägare Arvid Sandell på Näs. Han tröttnade emellertid på det dubbla presidiet. Med år 1903 följes han i nämnden av Johansson i Tränhammar. Ett starkt duumvirat. Telegrafinspektören J. A. Lindell förenade med år 1909 återigen de båda presidieposterna. Bland de nya kommunala engagemangen under dessa år märks stöd åt föreläsningsverksamheten och beklädnad av fattiga skolbarn och konfirmander. Förekom strid, rörde den nykterhetspolitiska åtgärder. Den absolutistiska rörelsen stod nu i sitt flor. Dess talan fördes i stämman av pastor Bronnéus. Arvid Sandell och länsman F. V. Bergström talade mot honom för moderation. Sandell återkom som ordförande 1911, följdes dock med år 1915 av ombudsman August Jonsson i Sörby. Vissa meningsbrytningar finns att anteckna från dessa sista år av minskande konservativt inflytande i kommunen. J. A. Lindell överklagade 1913 ett stämmans beslut att disponera 200 kr utanför fattigstaten för bandager till barnförlamningsinvalider. Och 1916 vände sig Lindell och Sandell förgäves mot ett av Jonsson utarbetat förslag till försäljning av SWB-aktierna. August Jonsson flyttade 1917. Revisorerna Lindell-Sandell, konstaterade någon brist på aktiekontot, men saken lämnades opåtald, sedan stationskarlen Karl Ingemarsson påpekat, att Jonsson utfört ett gott värv för ringa lön. Så begynner ett nytt skede i kommunens historia. Ny kommunal ordförande blir godsägare Johan August Cederholm i Lerbo. Men det är Ingemarsson som blåser de nya signalerna. Han engagerar sig med liv och lust i krisförvaltningen, blir här under några svåra månader 1918 heltidsanställd och initierar en utredning om kommunala åtgärder för motverkande av bostadsbrist och hyresstegring. I september 1920 beslutas om ekonomiskt stöd åt Tillberga Järnvägsmäns Egnahemsförening för uppförande av tolv bostadshus. Det är året för Järnvägsverkstadens flyttning hitut från Västerås. Samma år ingår kommunen i fattigvårdsförbund med Tillberga kommun. Fastigheten Kvistberga 1A förvärvas för byggande av ålderdomshem. Stadsplan utarbetas och byggnadsordning antages. Tillsammans med Hubbo, Tillberga och Sevalla bildas 1925 ett polisdistrikt, 1933 ett barnmorskedistrikt. Det var händelserika år. Ingemarsson var entusiasten men knappast den starke mannen i den nya tiden. Den ledande rollen spelade förvisso banmästaren Ivar Mellkvist, ordförande i stämma och nämnd från 1919 års ingång, även förste ordförande i den med år 1932 tillkommande kommunalfullmäktigeinstitutionen. Även handlingskraften hade emellertid sina bromsar. Tillberga stoppade ett redan beslutat ålderdomshemsbygge. Kvistberga såldes, avtal träffades med Skultuna om åldringars inkvartering där. Men det var blott en tillfällig fördröjning. Det var dåliga tider. Avloppsledningar anlades, väg byggdes och skogsdikning företogs av kommunen med AK-stöd. År 1933 avflyttade Mellkvist från orten. Ordförande i fullmäktige blev stationskarlen K-A. Lindkvist, i nämnden stationskarlsförmannen A. I. Åsén. Senare trettiotalet blir ett skede av lugnt framåtskridande. Egnahemsbyggandet understöddes bl a genom förvärv och tillhandahållande av mark för ändamålet. Det byggs för distriktssjukvården och polisen. Folktandvården ordnas i Västerås. För krisfrågorna bildas ett förbund med Tillberga. Mot öl- och pilsnerserveringen på järnvägsrestaurangen kämpar K.A. Lindkvist med växlande framgång. Sedan Lindkvist flyttat till Västerås, blir Åsén med år 1941 även fullmäktiges ordförande. I början av år 1943 inträder emellertid som sådan Karl Ingemarsson. Åsén flyttar 1945 på grund av bostadsbrist och ersätts i nämndpresidiet av Ingemarsson. Ny fullmäktigeordförande blir med år 1947 verkstadsförmannen Verner Sune. Den kommunala förvaltningen moderniseras nu. Medelsförvaltning och bokföring centraliseras. Kommunalkamrer tillsättes. Även samhällsbildningen kompletteras. Gatunamn fastställes. Man är på väg mot den större kommunen. Med år 1952 uppgår Hubbo tillsammans med Tillberga, Sevalla och Tortuna i Tillberga storkommun. Västerås i juli 1967 Sven Olsson stadsarkivarie

Placering

237

Länkar

Det finns inga länkar