Arkivbildare: IRSTA KOMMUNARKIV

Grunduppgifter

IRSTA KOMMUNARKIV
307
1863 - 1951
Irsta
  • 198000017 Irsta kommun 1863-1951
H I S T O R I K Västerås Stadsarkiv 307 IRSTA KOMMUNARKIV Irsta kunde vid sammanslagningen den 1 januari 1952 blicka tillbaka över en 89-årig kommunal historia med många individuella särdrag. Irsta var en godsägarsocken, där tillgången på skickliga och välskolade kommunalmän städse var god. Förste ordförande i kommunalstämman och kommunalnämnden var fabrikören Julius Sundin, broder till den ryktbare tobaksfabrikanten och stordonatorn A.Th. Sundin. Han avgick emellertid redan efter ett kvartal, den 30 mars1863 efterträdd av nämndemannen C.J. Johansson i Lista. Denne kvarstod genom hela 60-talet. Hans styrelse synes ha varit lugn och säker. Några data från hans tid. I oktober 1863 donerar hovauditören Fredrik Holmin på Greflinge 8 kappland jord att disponeras av socknens fattiga. I februari 1867 begäres på förslag av auditören E.J. v. Post på Hagbyholm Patriotiska Sällskapets mindre medalj åt koherden Carl Fredrik Carlsson, länets ende dressör av får- och kovallhundar. Den 30 mars 1868, efter naturalönernas upphörande, indrages och fördelas magasinssädesfonden; kontanta behållningen blir en räntefond. Den 6 september s.å. inrättas en spisningsanstalt för bettlande gesäller och andra fattiga under missväxten; portionen blir 1/3 sill, 1/2 kaka spisbröd och 20 tum svagdricka eller lika mycket gryn- eller ärtsoppa. Fem sockenmän vägrar delta, men institutionen består intill den 8 december 1871. Ett av många vackra prov på samhällsanda hos de regerande jordpatronerna i denna bygd! Samtidigt med spisningsanstalten stadgas skyldighet för arbetsgivare att lämna familj som avgått ur hans tjänst bostad under ett år om så påfordras, detta till lättnad för kommunen. Blott nämndeman J.F. Magnusson i Gillberga röstar mot. En fattigvårdskommitté tillsättes. Den 13 augusti 1869 binder sig stämman inför landssekreterare Curry Treffenberg för 50 aktier à 100 Rdr i en järnväg Köping-Västerås-Sevalla, på sistnämnda ort anslutande till en väntad statlig Bergslagsbana. Med utgången av 1870 blir det nyordning i den kommunala ledningen. C.J. Johansson avgår. Ordförande i kommunalnämnden blir riksdagsmannen C.W. Ericsson i Ullvi. I stämmopresidiet inträder löjtnanten Ludvig von Post på Hagbyholm. Det delade regementet ger spelrum för nya friska vindar i kommunen. Löjtnant von Post får en svår början. Den 17 januari 1871 står den store järnvägsfrämjaren Treffenberg åter inför stämman. Riksdagen har släppt Bergslagsprojektet. Ett konsortium av brukspatroner och stockholms- och västeråsborgare har inbjudit till ett deltagande i ett väldigt kommunikationsföretag, en järnvägsanläggning Thureberg-Sevalla-Ängelsberg. och Sevalla-Västerås-Köping. Frågan ställs, om kommunen vill engagera sig däri. Svaret blir negativt "på den grund att, om Communen iklädde sig en sådan förbindelse, åtskillige mindre förbrukare och till gemensamma företag skattdragande, mindre bemedlade Församlingsbor, genom en dylik åtgärd till äfventyrs kunde blifva för hårdt betungade". Han frågar sig: Vad har hänt sedan augusti 1869 ? Svaret finns i stämmoprotokollet. Man läser däri följande:"Som ett uttryck af Församlingens varma intresse för meranämnde Jernvägsbyggnadsföretag, må dock nämnas, att efter Kommunalstämmans slut de flesta af församlingens närvarande, röstegande ledamöter enskildt tecknade aktier till ett belopp af Åttatusen (8000) Rdr Rmt." Under ledning av nye ordföranden hade kommunens öretalsägare iklätt sig privat hela samhällsansvaret för det stora järnvägsprojektet. Förutsättningarna för detta ändrades än en gång - men ej Irstastämmans ställningstagande; några allmännamedel beviljades aldrig till SWB. Ludvig von Post var ej enbart framgångsrik. Han taxerades en vecka efter det viktiga järnvägsbeslutet av stämman upp från 1000 till 2000 Rdr Rmt. I en fråga om häradsvägen senare 1871 fick han stämmans majoritet med sig, och om fattigvården fick han inget fast grepp. I december 1871 beslöts med överväldigande majoritet om roteindelning. Men i mars 1872 föll frågan - visserligen med något mindre majoritet. Det var ett spörsmål som skulle återkomma. I augusti 1873 avgick C.W. Eriksson, trött och sjuk ur kommunalnämnden, varmt tackad för "ospard möda och nit". Nämndordförande i hans ställe blev nämndemannen C.R. Engström i Lista. Till vice för honom valdes löjtnant Elis Holmin på Greflinge, som nyligen överlämnat till stämman ännu en donation från fadern, en julgåva till socknens fattiga, och nu inledde en aktiv kommunal gärning. Holmin var en man som ej skydde striden. Den 17 mars 1874 gick det hett till på stämman. Lanthandlanden F.W. Carlsson hade begärt få servera vin, öl, porter och kaffe i kyrkbyn. Han hade fått avslag hos KB men överklagat. Ärendet hade remitterats till stämman.För sig hade han ett intyg av en septett inflytelserika Irstabor med nämndeman Magnusson i Gillberga i spetsen. De sju var med på mötet, men där var också tre motståndare, bland dem Elis Holmin. Han disponerade genom inspektoren A. Forssell alla greve Eric Lewenhaupts på Gäddeholm röster. Det blev 2236 mot och 577 för tillstånd i denna första nykterhetspolitiska strid i Irsta. Ett år senare, då sökanden var en annan, lät det annorlunda. Hösten 1874 aktualiserades fattigvårdsfrågan, sedan en av ortens fattigstugor, Strömstugan vid kyrkbyn, av arrendatorn på jorden avhysts. Det talades om uppförande av fattighus och om roteindelning. En ny kommitté tillsattes. Den föreslog fattighus och gemensam fattigvård. Stämman var med på noterna. Kommitterade tillsattes att ställa förslag. Det konstaterades, att något synnerligt behov av fattighus ej rådde. Flygeln Holmin - von Post - Gäddeholm hade besegrat kommunalnämndsordföranden Engström och de med honom lierade kyrkoherde Wesström och nämndeman Magnusson. Gäddeholm hade sedan gammalt enligt kontrakt med kommunen sin egen fattigvård och var så att säga en kommun i kommunen. I mars 1876 tillsattes en ny fattigvårdskommitté. Det skedde på förslag av Holmin. Han hade som revisor ställt anmärkningar mot C.R. Engström för opåkallad fattighjälp. Han kom själv med i kommittén. Nämnden tillförbands att underställa stämman sina avgöranden i fall som ej omedelbart täcktes av KF 9/6 1871. Det var en svidande vidräkning med nämndordföranden. Segern var emellertid ej definitiv. Stämman fann ett i januari 1877 ställt förslag till reparation av en befintlig fattigstuga för dyrt. Projektet begränsades, och frågan om nytt fattighus återupptogs. Holmin lyckades emellertid vinna stämman för uppskov, sedan några av de närvarande "välvilligt" lovat bereda plats åt husvilla hjon. Greve Lewenhaupt stabiliserade nu sin fattigvård i särdkild rote. Ludvig von Post kan ej sägas ha haft den kommunala församlingen i sin hand. Han hade omkring sig starkare viljor. Med 1879 års ingång remplaceras han av Elis Holmin. Stämma och nämnd står därmed i öppen strid med varann; Nämnden får mot sig ett krav på ändrad bokföring. En kommitté tillsätts. Den rymmer emellertid C.R. Engström själv, och han förklarar sig och nämnden ointresserade för räkenskapsändringar. Men Holmin tar revansch. Då nämnden 1880 delar ut Holminska julgåvan, befinner sig, bland de tre lyckliga blott en från Greflinge. Holmin tillrättavisar och avger sin tolkning av donationsurkunden som gör valet av beneficiarier till en affär för Greflinge gårds innehavare. Blott i den mån avkastningen ej helt tages i anspråk av denne, får kommunalnämnden bestämma! C.R. Engström avsäger sig ledamotskapet i nämnden med utgången av år 1882. Holmin tar även nämndpresidiet. Det råder nu kommunalt envälde. Ett fattigvårdsreglemente enligt Holmins minne antages i slutet av år 1883; socknen indelas i 16 rotar, dock med viss särställning för Gäddeholmskomplexet. Och den nya nämnden får vid revisionen i mars 1884 stort betröm för "ospard möda och nit", för "ordning och noggrannhet". Ordning är det verkligen i den kommunala ledningen och över bristande nit finns intet skäl klaga. Bland det nya som beslutas må nämnas en hundskatt på hela 5 kronor att användas till fattiga skolbarns bespisning. Åttiotalet var eljes intet gott decennium. Detta märktes även i det lilla Irsta, där godsägare Robert Stephani gjorde konkurs, också kommunen till men. Med 1887 års ingång blev det skifte på de kommunala presidieposterna. Som stämmans ordförande inträdde pastor F.K. Gunterberg, som nämndens kyrkvärden C.J. Johansson i Älby. De båda viceposterna besattes av de stora öretalsägarna kapten von Post och greve G.E. Lewenhaupt. Vid voteringar behärskade de givetvis stämman. Någon gång gick det dem dock emot. Ett sådant fall må nämnas. Greve Lewenhaupt förvägrades i slutet av 1888 hjälp av kommunen med kostnaderna för en mindre vetande fattig inom Gäddeholmsroten. Han var part i målet och kunde ej använda sitt öretal; von Posts bistånd gagnade ej. Majoriteten hävdade, att det allmänna ej berördes, då den hjälpbehövande ej var sinnessjuk, blott sinnesslö ("idiot"). Gunterbergs mandat var blott ett provisorium. Under de sju sista månaderna därav tvangs von Post att rycka in, och det blev han som fick klubba stämman igenomdet händelsefattiga tidiga 90-talet. Med år 1895 är emellertid adelsmannaeran i kommunens historia definitivt till ända. C.J.Johansson får överta även stämmopresidiet, ett erkännande av en alltigenom solid förtroendemannagärning. Denna är emellertid snart lycktad. I hans befogenheter inträder med år 1899 komminister J.E. Broberg.I brydsamma fall fick prästerskapet på detta sätt rycka in och göra sin värnplikt för den kommunala demokratin. En ny era begynner så med år 1903, då Rikard Westerdahl på Kusta övertar presidiet i nämnden, medanThor Richter på Brunnby tar hand om stämman. Westerdahl var en person av kraft och klokhet. Det kunde behövas, då fattiggårdsfrågan nu började mogna för lösning. Fast här räckte ej ens Westerdahl till. I frbruari 1910 tecknade sig stämman visserligen för 7 andelar i ett kommunalförbund som skulle bygga ålderdomshem i Hälla i Badelunda. Men projektet förföll, och 1911-1912 står det stora slaget mellan socialvårdare och sparsamhetsivrare i den kommunala församlingen. Intressenterna i Greflinge, bland dem greve Gustaf Lewenhaupt, erbjuder förmånligt köp. En kommitté tillstyrker; kostnaden bleve 45,000 plus 11.000 för ombyggnad, hälften att tillskjutas av Irsta, 3/10 av Kärrbo, 2/10 av Kungsåra. Stämman bifaller i votering med 451 röster mot 111. Men Kungsåra sviker. De sparsamma vädrar morgonluft. Axel Magnusson i Gillberga går till KB med besvär, åberopande ändrade premisser. Stämman står på sig; man anser sig ha fullmakt till köp även utan de båda K-kommunerna. Albert Engström på Ullvi och Hjalmar Engström i Lista reserverar sig. Lewenhaupt et consortes gör ett nytt utspel; Greflinge corps de logi med omgivande 18,5 har är till salu för 15.000 kronor. Albert Engström tar ledningen inom oppositionen, bjuder för dess räkning 10.000. En votering ger 212-197 för förvärv. Men det är ej nog; det rör sig om en ekonomisk angelägenhet som kräver kvalificerad majoritet. Frågan faller. - Bland övriga avgöranden under Westerdahls tid i nämndpresidiet må nämnas uppslutningen kring borgmästare John Karlssons ridande länspolis, ett stöd som prolongerades ända in på 20-talet. Rikard Westerdahl lämnade med 1915 års ingång klubban till Albert Engström. Det var ett skifte i frid. Westerdahl kvarstod som vice. Och tre år senare övertog han från Thor Richter ledningen av stämman. Denna var nu redo för sin svanesång som politiskt redskap. Som Westerdahl vittnade ett drygt 30-tal år senare, hade man bland de drivande krafterna i kommunen hunnit bli grundligt trött på de skiftande tillfälliga majoriteternas demokrati. Ålderdomshemsfrågans gång hade rågat måttet. Med år 1921 infördes utan formellt tvång fullmäktigeinstitutionen. Dessförinnan hade dock stämman hunnit med ett par progressiva åtgärder. Man hade anställt distriktsjuksköterska i oktober 1919. Samtidigt gjordes ett behjärtat ehuru på längre sikt hopplöst försök att rädda den lokala föreläsningsverksamheten. Fullmäktiges förhandlingar öppnades av ålderspresidenten greve Gustaf Lewenhaupt den 16 januari 1921. Rikard Westerdahl valdes till ordförande. Fattigvården blev även i denna nya församling snart nog det dominerande debattämnet. I oktober 1922 motionerade Lewenhaupt om roteindelningens slopande omedelbart, ett år före obligatoriet enligt 1918 års fattigvårdslag. Avsaknaden av ålderdomshem gav skäl för uppskov. Men obligatotiet inträdde med år 1924. Greve Lewenhaupt och Rikard Westerdahl sökte nu lätta de kommunala födslovåndorna i fattigvårdsfrågan genom att lova att med egna medel fortsätta underhålla sina fattiga. En kommitté tillsattes verkligen för förhandlingar med Kärrbo om gemensam fattigvård. Omsider kom också från Kärrbo ett förslag till samverkan om ett ålderdomshem inbegripande även Kungsåra; kostnaden bleve 60.000 kronor. Frågan bordlades. Detta hände i mars 1925. Samtidigt valdes den första besättningen i barnavårdsnämnden enligt 1924 års lag. Kyrkvärden Hjalmar Engström i Lista blev ordförande. Med år 1928 trädde ortens första egentliga kommunalförbund i funktion, Irsta-Badelunda-Kärrbo polisdistrikt. Men med frågan om ett fattigvårdsförbund, omfattande Irsta, Kärrbo, Kungsåra och Ängsö, arbetade Westerdahl ännu förgäves. Ej minst för honom var Lewenhaupts bortgång 1928 en svår förlust. Omsider, i oktober 1929, förelåg KB:s fastställelse av det länge bebådade fattigvårdsförbundet. Återstod emellertid att bygga ålderdomshem: T.v. hankade man sig fram bl.a. genom förhyrning av rum i Skultuna. En särskilt aktiv roll i byggnadsfrågan kom under åren som följde att spelas av Fullmäktiges vice ordförande, frikyrkomannen och lägenhetsägaren Konrad Renström. En kommitté tillsattes i december 1930. Den kom med förslag i juli 1931.Man ville bygga för skoldistriktet i Irsta. Renström hade nu med sig Albert Engström som fortfarande presiderade i nämnden. Men denna gång bromsade Westerdahl, stödd av bl a Hjalmar Engström. Jordbrukarna tålde i denna svåra tid ej högre skatter, och Skultuna vore ett gott provisorium. Det blev 12-8, alltså exakt på gränsen till erforderlig kvalificerad majoritet. Westerdahl fällde projektet som ordförande. Renström besvärade sig. Fullmäktige fick frågan åter för yttrande. Det blev nu 11-8 för den klagande. Minoriteten yttrade, att den ej ville frågans fall. Den önskade blott en grundligare utredning tillsammans medberörda socknar. Det hela vore en tidsfråga. Ärendet återförvisades av KB. Renström segrade nu, sedan K.J. Karlsson i Älby misslyckades med ett bordläggningsyrkande.Fullmäktige avgjorde sig för ålderdoms hem snarast, helst före den 1 juli 1934, samt godkände en repartition av kostnader och platser efter följande delningstal : 7 för Irsta, 4 för Kärrbo, 2 för vardera Kungsåra och Ängsö. Det var emellertid dåliga tider, och enighet nåddes ej med grannkommunerna. Frågan drogs åter på långbänk. Arbetslösheten blev för en tid huvudämnet för de kommunala omsorgerna. Här gjorde nye fidekommissarien på Gäddeholm greve Knut Lewenhaupt som AK-ordförande avsevärda insatser. Sten slogs, skog avverkades. I augusti 1933 var man klar för ännu ett kommunalförbund, Irsta-Kärrbo-Kungsåra-Björksta-Ängsö barnmorskedistrikt. Men fattigvårdsfrågan vilade. Renström tryckte dock ideligen på. I november 1934 motionerade han om skattehöjning från 7.50 till 8 kronor för den 1922-26 grundade ålderdomshemsfondens uppehållande. Nämndordföranden Albert Engström sekunderade honom denna gång ej, och det blev 6-10 i votering. Den 22 april 1935 gick Renström till förnyad attack. Till ålderdomshemsfonden skulle ha avsatts 2385 kr. i räntor på beviljade medel. Mot honom talade främst arrendator Oskar Svensson i Limsta och Albert Engström. Westerdahl förklarade vid muntlig omröstning dessa som segrare. Votering gav dock Renström 12-7. Svensson och Engström besvärade sig hos KB, förgäves. Turligt nog hittade revisorerna en dold behållning som nästan täckte beloppet, 2810 kronor. Albert Engström hade nu givit sitt i kommunens tjänst. En fråga om arvode för honom föll i november 1935 på klausulen om kvalificerad majoritet, och revisorerna fann ett deficit i kommunalkassan, stort 3376:30. Någon förskingring förelåg dock icke, och vid sin avgångavtackades Engström för ett 20-årigt "oegennyttigt arbete". Ny nämndordförande blev Oskar Svensson. Emellertid blev den extra revisionskostnaden avsevärd, och då den i april 1936 skulle likvideras, opponerade sig socialdemokraten Blomstergren. Han fick 11-3 för sin mening, att Engström skulle betala en del därav. Det var en svår prickning av den avgångne nämndordföranden. Han fick en viss upprättelse, då han i slutet av året vid sidan av nämnden lyckades initiera en ansökan om skatteutjämning, och sitt revisionsbidrag betalade han ej. Vid revisionen våren 1937 uppstod en obehaglig debatt därom. Oskar Svensson önskade förebygga dyrbara och vanskliga åtgärder. Blomstergren hävdade motsatsen. Renström talade för en kompromiss, men Blomstergren vann voteringen med 7-5. Kravet vidhölls, men man var trots allt ense om att rättegång skulle undvikas. I skuggan av denna chikan kunde omsider enighet nås med förbundsbröderna i ålderdomshemsfrågan. Tomt förvärvades från Källgården i Irsta i oktober 1937. Man kunde börja bygga, och Irsta tecknade sig för 8 platser av 18. Med år 1938 avgick Albert Engström ur fullmäktigeförsamlingen. Ett lugnare skede inleddes nu i Irsta kommunala historia. Rikard Westerdahl och Oskar Svensson styr med auktoritet och skicklighet. Ålderdomshemmet står färdigt i 40-talets början. Bostadshus för distriktssköterska och lärarinnor uppförs vid Kristineberg. Sjunde skolåret kommer 1945. I krisärenden samverkar man med Badelunda, intilldess denna kommun inkorporeras med Västerås. Alldeles i samband därmed börjar debatten om en kommunal sammanslagning. Länsstyrelsen tänker sig blocket Irsta-Kärrbo-Kungsåra-Ängsö-Björksta-Tortuna. Fullmäktige önskar helst bygga på det grundade fattigvårdsförbundet, dock inklusive Björksta. Det blir så. De sista åren av sin fria kommunala historia debatterar Irsta mest centralskolfrågor. Här verkar kantor Gustafsson och folkskolestyrelsen för ett storbygge och ett åttonde skolår. Westerdahl och Oskar Svensson är ej med här. Pengar avsätts för uppförande av en bygdegård, en gård som skall bevara bygdens namn, Irstagården. Nya storkommunens namn blir Kungsåra, ej Siende som många velat. Westerdahl avslutar den 25 november 1951 med ett pampigt tal och ett fyrfaldigt "Leve Irsta". Han sätter därmed också punkt för en enastående kommunal gärning. Västerås den 3 september 1967 Sven Olsson stadsarkivarie Särarkiv: I Irsta m fl socknars överförmyndardistrikt 2 Irsta m fl socknars fattigvårdsförbund 3 Irsta Polisdistrikt 4 Irsta församlingsbibliotek/Irsta folkbibliotek För Irsta skoldistrikts reglemente och läroplaner se Kungsåra kommuns arkiv serie F4 /2012-12-19 Annika Olsson

Placering

117

Länkar

Det finns inga länkar