Arkivbildare: BRANDSTYRELSENS ARKIV

Grunduppgifter

BRANDSTYRELSENS ARKIV
Senare namn är fr o m 1987-2000 Räddningsnämnden och därefter från 2001 Mälardalens brand- och räddningsförbund (MBR).
62
1731 - 1986
Västerås
  • - - ---
H I S T O R I K Västerås stadsarkiv 62 BRANDSTYRELSENS ARKIV Brandförsvaret i stad var länge en det gårdsägande borgerskapet väsentligen åvilande börda. Ansvaret för dess ledning var magistratens. I städer med höga kyrktorn hade vårdväktarna, dödgrävarna att växelvis vaka över stadens säkerhet för den röde hanen. Västerås var en sådan stad. Antalet vårdväktare var enlig 1692 års stat här två. Brandvärnet är en angelägenhet som i de stormaktstida magistratsprotokollen ej alltför sällan behandlas. De stadens tjänstemän som hade mest därmed att göra var stadssekreteraren samt stadsvaktmästaren och stadsbetjänterna, den tidens ordningsmakt om man så vill. Kuriöst nog reglementerade Västeråsmagistraten om stadens brandväsen för första gången mer utförligt den 7 december 1713, alltså blott några månader före 1714 års förödande vådeld. Det skedde med tanke på de i staden inkvarterade, rätt oregerliga ståndsdragonerna. Det förordnades, att sex personer var natt skulle gå brandvakt, två i vart kvarter. "En beskiedel man" skulle var gång bådas att öva uppsyn över patrullkarlarna. Magistraten och Stadens Äldste skulle gå först ut i detta ärende. Borgerskapet tillhölls att icke sända "någre Poikar och barn åstad at gå brandwacht". Ett polisiärt drag förmärks redan i denna tidiga vaktordning. I en därvid fogad PM erinras "att wachten tager fatt drängar på gatan som seent gå uthe, eller kunna finnas på krogar". Den 27 oktober 1731 permanentades stadens brandväsen. Under ledning av landshövding Gustaf Funck beslöt magistraten och Stadens Äldste att hålla brandvakt med 4 man den 1 oktober - 1 april, eljes med 8 man. En brandordning utarbetades och trycktes. Efter en brandkatastrof våren 1736 konstaterades emellertid, att densamma icke givit någon säkerhet. Den tekniska utrustningen förstärktes. Brandmästare och sprutmästare med ersättare samt två rotmästare förordnades per kvarter och spruta. Även efter denna förändring var dock organisationen mycket bräcklig. Den 29 april 1747 utverkades kungligt tillstånd till inrättande av ett lotteri för lättande av borgerskapets brandvaktsbörda. Meningen var, att brandväsendet skulle förbättras. Ett par bränder vintern 1748/49 gav ytterligare skäl härtill. På förslag av Abraham Hülphers d.ä. anställdes ett par föravskedade underofficerare som branduppsyningsmän. En brandordning ratificerades av lands- hövdingen i juni 1749 och trycktes. Däri bestämdes den vaktstyrka som skulle sortera under uppsyningsmännen till 8 personer, som tidigare bådade av en av stadsbetjänterna hos borgerskapet enligt turnus. Den bådade borgaren skulle i sitt ställe "utskicka en förswarlig Karl eller Dräng". Patrullering skulle ske blott nattetid. Var timma skulle vaktkarlarna ropa "Klockan är --- slagen/ Guds Härliga, Milda och mäktiga hand/ Beware wår Stad från Eld och brand!/ Klockan är --- slagen". Men vårdväktaren skulle blåsa timman från kyrktornet i sin lur. Tiden gick, och staden förskonades i stort sett för brand. Emellertid aktualiserades på 1770-talet av statsmakterna en då redan gammal tanke på ett assecurationsväsen för Sveriges stadsfastigheter. Villkoret skulle vara, att städerna skaffade sig fast brandvakt, där sådan ännu icke fanns. I Västerås togs frågan upp med kraft, driven ej minst av stadens riksdagsfullmäktig, rådman Nils Hellberg. En utredning beställdes av lektorn, den vittre Olof Bergklint, själv gårdsägare i staden. Denne insamlade ett stort jämförande material. Han inkom i april 1780 till magistraten med ett mångordigt betänkande. Han vävde samman det polisiära och det brandvårdande intresset, och han målade i grälla färger den rådande ordningen. Bl.a. skrev han följande: "Åtta sammanrafsade personer, antingen af Stadsdrängar, sådana som vi dem merändels hafve, och som vetterligen pläga ligga inne med dem som göra oljud, eller af andra legohion, som oftast äro poikar eller vanföra gubbar, utan dugligt gevär, utan styrka, utan mod eller vilja at hindra något ondt, under anförande af 2:ne opålitliga kanske stundom sjelfve öfverlastade karlar, utan all tillsyn öfver sig, utan myndighet eller magt at hålla diciplin, samt således utan lydnad, gå omkring och gala på gatan när de behaga, ligga än häldre i Corps de Gardet eller på Krogen, om de ej dess emellan i blidare årstid såfva på en bodtrappa. Detta är nu Stadens härliga Brandvagt och hela vår säkerhet, under hvars trogna vård vi ej äfventyra mindre än at upbrinna lefvande, det jag sjelf personligen erfarit." Om vårdväktarna hade han ej heller något förmånligt att säga. "Dessa tjena nu", skriver han, "nästan endast därtil at ligga til hands i tornet, för klämtningens skuld, och blåsa i luren blott för syns skulld, i fall de vid klockslagen vakna". Mot denna dystra bakgrund ställde Bergklint ett förslag till en ständig brandvakt vilket givietvis gick löst på en del pengar och därför blev liggande en rätt rund tid. Den temperamentsfulle lektorn återkom i början av mars 1781 med ett memorial, vari han i sarkastiska ordalag skildrade vad som hänt under väntetiden. Han skriver: "I medeltid åtog man sig, at för hwarf hafwa tilsyn på det som man här gifwit namn af Brandvakt; men sådant blef icke eller handhaffadt. Jag war utom Borgerskapets krets den ende, som blef beswärad därmed, och när andra lika som jag lupe narr oförtrutet, så woro andre klokare och såfwo i sin beqwämlighet; jag säger med skäl at wi lupe narr, ty wi sågo nästan ej annat än fyllbultar, poikar, Hospitalshjon och dylika, utom alla vacante, med hwilka föga ordning kunde hållas, och när de ändtel. något ansträngdes, så hade de det okynnet, at sedan antingen ej wilja gå wakt, eller ock at ej weta huru högt de därföre skulle upstegra sin nattlega. Detta war wäl ock förmodel. orsaken hwarföre ändtel. desse upsyningsmän drogo sig aldeles från gatorna något före flyttfoglarna, och at altsammans twärt afstadnade. Det tillförte oss dock den lyckan at genom personligt umgänge få känna Stadens dråpliga och hederwärda Brandwakt, och därmed tillika wår härliga säkerhet, som i synnerhet i en Fogelbergs hand ligger i så godt och torrt förwar". 1) Nu nåddes snabbt resultat. Bergklint bearbetade, med beaktande av från skilda håll gjorda erinringar, sitt förslag, och detta antogs den 16 mars 1781 av borgerskapet. En mycket detaljrik brandordning faställdes av magistraten den 28 oktober 1782. Den bär som själva vaktorganisationen den omisskännliga prägeln av Olof Bergklints hand. Västerås hade omsider fått en fast stadens vakt, brandvakt med inbyggd polisfunktion. Den bestod av 2 korpraler, 2 trumslagare - de indrogs 1786 - 3 rotmästare och 21 gemene vaktkarlar. Därtill kom sotare och sprutlagare samt 4 tornväktare i stället för två. Den bärande tanken i denna vaktinrättning var, att tjänsten skulle utgöra blott en partiell försörjning för manskapet. Så möjliggjordes den ekonomiskt för staden. Genom att avlösningar infördes över hela linjen, blev konstruktionen möjlig även för personalen. Den kunde uppehålla eget yrke. Under dagtid skulle utgå halv vakt, piketvakt. I ledningen för organisationen ställdes, givetvis under magistratens överinseende, en branddirektion. Till dess ordförande med brandchefs befogenhet utsågs rådmannen Carl Wulf, till vice ordförande faktoren Johan Gother. För den aktiva brandbekämpningen iakttogs principen av allmän medborgerlig värnplikt. Staden indelades i sex brandmästerskap vart och ett med brandmästare, sprutmästare och kvartersmän (rotmästare), alla förtroendevalda. Det har ansetts nödvändigt att, även i en översikt som denna, dröja något vid 1781 års reform. Den var genomgripande. Den innebar det största borgerliga administrativa åtagandet i staden dittills. Den baserade sig också på ett utredningsarbete som även senare i stadens historia söker sin motsvarighet i noggrannhet. Det Bergklintska reglementet är en hel avhandling. Det måste senare i 80-talet förkortas. Och den skönlitteräre författaren lade i dagen en viss patetik. Hans motto var detta. "En klok Sjöman bereder sig i lugnet mot Stormen: Gören ock så vi mot elden. De säga ingendera til förut när de ärna komma". Men man får icke glömma, att ämnet var stort - större för den tiden än det kan synas oss som knappast kan föreställa oss, hur osäkert det kändes att leva i 1700-talets trästad. Bergklints verk stod orubbat under mycket lång tid. Den 4 juli 1828 utfärdade Kungl. Maj:t i samband med förändring av byggnadsordningen en ny brandordning för Västerås, men brandförsvarets organisation berördes icke. Även ordalagen är väsentligen Bergklints. År 1863 uppstod, bl.a. i anledning av önskad lönereglering för vaktkarlarna, frågan om revidering av brandordningen. Förslag till en ny författning utarbetades av borgmästare Abenius. Det bearbetades av en delegation. Den nya brandordningen fastställdes av KB den 4 september 1875. Däri beaktas tillkomsten av en frivillig bärgningskår 1840. Antalet vaktkarlar, eller patrullkarlar som de nu kallas, nedsättes till 12. Korpralen och rotmästarna ersätts av fyra stadsbetjänter. Brandmästarna blir sprutchefer. Mot en trägnare tjänstgöring för manskapet svarar en måttlig höjning av löneförmånerna. 1868 års ordningsstadga för rikets städer nödvändiggjorde en översyn av brandordningen. Den avsatte inga organisatoriska förändringar. En ny brandordning fastställdes dock av KB den 12 april 1870. 1874 års brandstadga för rikets städer fick ett kraftigare lokalt genomslag. I den brandordordning som av KB fastställdes den 20 april 1875 har branddirektionen ersatts av en brandnämnd, och en livräddningsavdelning ersätter frivilliga bärgningskåren. I stället för de fyra stadsbetjänterna inträder fem polisbetjänter. Stadens industrialisering och starka tillväxt på 80- och 90-talen aktualiserade en förstärkning av brandförsvaret. År 1888 motionerades i stadsfullmäktige om inrättande av en fast brandkår. Kostnaderna förskräckte dock. Planer på en fast kombinerad polis- och brandkår föll på samma skäl. Nu hotade emellertid en lokal höjning av brandstodsavgifterna. Handling var av nöden. En ny brandordning passerade KB den 10 november 1898. Västerås hade äntligen fått en polis- och brandkår på heltid. Under den ännu deltidsanställde brandchefen sorterade en stadssergeant och vice brandchef, en korpral, en vicekorpral, 15 polis- och brandkonstaplar, 4 reservkonstaplar, 50 man reservmanskap för brandväsendet samt en allmän brandstyrka enligt tjänstepliktsprincipen. Den urgamla tornväktarinstitutionen upphörde. En ny milstolpe hade satts i det lokala brandväsendets historia. Den nya kåren kunde strax efter sin tillkomst nyåret 1899 flytta in i den av Erik Hahr ritade brandstationsbyggnaden på Fröbergska tomten vid Östra Kyrkogatan. Den blandade kåren blev ingen succé. Personalen fick blott obetydlig tid till brandövning. Efter motioner i stadsfullmäktige och vederbörlig utredning skildes år 1905 brand- och polisväsendena åt. En fristående fast brandkår skapades, bestående av heltidsanställd brandchef, korpral, verk- stadsförman, 7 ordinarie brandsoldater och 8 extra sådana med nattjänstgöring. En ny brandordning faställdes av KB den 12 juni 1907. Utom i vad avser nämnda förändringar är den närmast en kopia av 1898 års författning. År 1923 utfärdades av Kungl. Maj:t en ny brandstadga för riket. Som en omedelbar följd härav utarbetades en ny brandordning för Västerås, fastställd av KB den 26 november 1924. Brandnämnden ersattes av en brandstyrelse. Brandstyrkan skulle utgöras av brandchef och vice brandchef, en av minst 2 underbefäl och 20 brandmän bestående kasernerad yrkesbrandkår, en borgarbrandkår om 40 man och en militär brandberedskap av högst samma styrka. Den allmänna tjänsteplikten hade fallit. En ny tid kom med nya synpunkter på brandförsvaret. I 40-talets mitt utarbetades i kommunikationsdepartementet ett normalförslag till brandordning för stad. Det avsatte i Västerås en av KB den 4 juni 1948 fastställd brandordning. I här berörda avseenden medför den föga nytt. Kaserneringsbandet löses för en yrkesbrandkår, omfattande brandkapten samt minst 3 brandmästare, 6 brandförmän och 28 brandmän. Borgarbrandkåren blir 40 man minst, och brandberedskapen förvandlas till reservbrandstyrka om minst 40 man jämte tjänstepliktig skogsbrandpersonal. Även 1962 års brandstadga för riket avsatte en ny brandordning för Västerås. Den passerade stadsfullmäktige i juni 1966. Två brandingenjörer tillkommer. Yrkesbrandkåren utökas till numerären, och reservbrandstyrkan blir brandvärn, bygdebrandvärn och skogbrandvärn. Emellertid pågick nu den andra stora kommunsammanläggningen. Den nya ordningen måste snabbt revideras. In rycks genom beslut av fullmäktige den 27 april 1967 bestämmelser om särskilda brandkårer i Skultuna, Tillberga, Orresta och Dingtuna. Länsstyrelsens fastställelse utverkas den 29 maj s.å. Centrala brandkåren är, ännu när detta skrives, inrymd i den brandstationsbyggnad som, ritad av Erik Hahr, byggdes i 40-talets början i kv. Gude. Den är dock urvuxen, och utredningar pågår om nybyggnad. Västerås stadsarkivet den 18 oktober 1971 Sven Olsson stadsarkivarie _______________________________ 1) Stadsvaktmästare Fogelberg hade bl.a. hjälpt en visserligen charmerande men för mord åtalad och dömd bödelshustru ur stadshäktet. ______________________________________________________________________________ Brandstyrelsen arkiv upphör 1986. Se därefter Räddningsnämnden 1987-2000. År 2001 bildas Mälardalens brand- och räddningsförbund (MBR).

Placering

529

Länkar

Det finns inga länkar